|
Finalen på Världshundutställningen 1998 i Helsingfors. Prisse har
blivit BIR samt fått sitt Finska Championat. Domare är Ole Staunskjer,
och till höger syns Prisses uppfödare Lars Adeheimer, Adens Kennel.
Kärt barn har många namn. Så också Sveriges nyaste
godkända ras (sedan 1987) tidigare känd som skåneterrier eller råttehund.
Trots sina namn har den i hundratals år funnits på de Sydsvenska och Danska
gårdarna där den villigt har vaktat sina domäner. Ivrigt har den jagat
gårdens råttor samt alltid varit med både inomhus och ute på åkrarna.
Gårdshunden är känd sedan dess för att vara en vaken och aktiv hundras som
gärna hänger med på allt som familjen tar för sig. Med sin mankhöjd är den
mycket hanterbar i dagens samhälle. På flyget kan man ha den i en väska i
knät och på fjället kan den vandra hela dagen, är även duktig med
klövjeväska.
Det är "en stor hund i en liten förpackning".
Det är en mycket lättlärd hund, som vill vara sin familj
till lags, men tycker inte om att bli lämnad ensam några längre stunder. Den
älskar sin familj och är mycket barnkär samt har stort tålamod. Den kan
stillastående vänta i timtal utanför ett råtthål. Hundarna har även ett
utmärkt balanssinne. Lätt att ha med i båten, men flytväst kan vara bra
eftersom den gillar att bada. Springer (nästan) inte bort, utan håller sig i
närheten av sitt hem. Däremot är det inte sagt att hunden har samma revir som
det vi menar, deras "tomtgräns" kan vara större än vår.
Inom agility och lydnad har gårdshunden visat sig vara
framgångsrik. De har en snabbhet och samarbetsvillighet som inte kan slås av
många. Det finns hundar idag som galant klarar lydnads- och BOKprov. Används
även som eftersökshund i jaktlag då dess näsa visar sig vara oöverträffad.
I Danmark är den vanlig som jakthund och går både i gryt, fågel och större
vilt. Kantarellsök är också ett område där den är mycket duktig.
Gårdshunden har inte ett hårt psyke som många terrierraser
(vilka den ofta felaktigt jämförs med) utan ska självklart få följa med sin
familj i olika situationer. Hundens intelligens gör att den snabbt uppfattar
"vad som gäller" och vid inlärning är den mer en diskussionspartner
än någon hund som kan kommenderas hur som helst. Den är mjuk och följsam och
många kan bli ledsna och upprörda om man höjer rösten utan anledning till
dem. De är så intelligenta att de vet likaväl som sin ägare att en mjuk samtalston
räcker, bara de får vara sin familj eller ägare till lags.
Selma 1½ år, hon försöker stå fint men vi har ju inte övat.
Hur hon står sig i konkurrensen får vi se,
snart kommer vi i utställningsringarna
Rasstandard för Dansk-Svensk
Gårdshund
Ursprungsland: Sverige/Danmark
Ändamål: Gårdshundarna har sedan länge funnits på
lantgårdarna där den har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. I
Danmark är rasen även en populär kamrat för jägaren.
Helhetsintryck: liten, kompakt, mer rektangulär än
kvadratisk. Rasen är exteriört sent färdigutvecklad.
Måttförhållande: Kroppen skall vara rektangulär i
förhållande 9:10.
Karaktär: Den är vaken, intelligent och livlig.
Vaktinstinkten gör den något reserverad mot främlingar. En undfallande och
blyg gårdshund har dock ett för rasen otypiskt temperament.
Huvudet: Huvudet ska vara trekantigt och förhållandevis
litet. Skallen ska vara tämligen bred och svag välvd. Stopet ska vara väl
markerat.
Ansiktet: Nostryffeln ska vara svart på hundar med svarta
fläckar. I övrigt får nostryffelns färg harmoniera med pälsfärgen.
Nospartiet ska vara kilformat och får inte ge ett snipigt intryck. Det ska vara
något kortare än avståndet från stop till nackknöl. Nosryggen bör vara
rak.
Käkar: Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett med jämna
välutvecklade tänder.
Ögon: Ögonen ska vara mörka på hundar med svarta fläckar.
Något ljusare ögon är tillåtna på hundare med gula eller chokladbruna
fläckar, ögonen ska vara medelstora, svagt rundade och varken ligga djupt
eller utstående. Uttrycket ska vara milt och lugnt.
Öron: Rosenöron eller framvikta öron. I båda fallen ska
örats vikning vara i höjd med eller endast något över skallens plan.
Hals: Halsen skall vara medellång, kraftig och med lätt böjd
nacklinje. Inget löst nackskinn.
Kropp: Ländpartiet ska vara kort. Korset ska vara mjukt
rundat. Bröstkorgen ska vara djup, välvd och rymlig. Oftast är den inte helt
utfylld förrän efter tre års ålder. Buklinjen får inte vara hårt
uppdragen. Svansen ska ej vara för högt ansatt. Den kan vara kort kuperad
eller ha stubbsvans. Okuperad svans ska bäras i en båge över ryggen, med
hänsyn tagen till korsets välvning. OBSERVERA att fr.o.m. 890101 är
svanskupering ej längre tillåten i Sverige. Hos hanhunden måste båda
testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Extremiteter: Framställets helhetsintryck, frambenen ska vara
raka och parallella. Fronten ska vara proportionerligt bred i förhållande till
bröstkorgens bredd. Skulderbladen ska vara normalt vinklade. Överarmen ska
vara normalt vinklad. Mellanhanden ska vara stark och spänstig. Framtassarna
ska vara små, ovala och nästan slutna.
Bakställets helhetsintryck, bakbenen ska vara välvinklade i
knä- och hasled, parallella och väl muskelfyllda. Baktassar ska vara som
framtassarna. Sporrarna på bakbenen bör dock avlägsnas.
Rörelser: Rörelserna ska vara livliga och fria.
Päls: Pälsen ska vara hård, kort och slät. Vit färg ska
dominera med en eller flerfärgade fläckar i olika kombinationer.
Storlek: Hanhund mankhöjd på 34-37 cm och vikt på c:a 9-10
kg. Tik har mankhöjd på 32-35 cm och väger vanligen 6-7 kg.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art
skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Grava fel kan t.ex.
vara; alltför grund eller kort bröstkorg, alltför smal front. Ringlad svans
eller svans buren tätt på ryggen.
Prisse som är tre år, Nanna som är ungefär lika gammal och Nannas valp
Selma som är tre månader.
Här kan man se de olika storlekarna i olika åldrar
|
|